tjo eller jag kanske ska säga hello:)

Sitter just nu på mitt hotellrum och väntar på ett samtal från min värdfamilj så att jag kan få reda på när de ska hämta mig imon. Herregud, jag ska träffa min nya familj imon! det är helt sjukt!!!

 

Men men, lektionerna rullar på här och man lär sig faktiskt en del, specielt om utvecklingsstadeier, uppfostran, HLR och första hjälpen på barn och massa annat. Plus att vi igår fick möjligheten att åka in till New York City. Tyvärr så gick vi inte ut på så många ställen så alla foton är inte riktigt hundra men då jag ska bo i närheten resten av året så är jag ganska säker på att jag kommer och få flera tillfällen till och fotografera, som en äkta turist^^

 

 

 

 

Efter att ha flygit i omkring 12 timmar så är jag nu äntligen på amrikansk mark:) Men det gick dock inte som jag ville hela tiden. Till en början så var naturligtvis mitt flyg försenat, närmare bestämt 50mnuter försenat. Men jag kom på det och flög till Heathrow, london. När vi sen väl närmade oss heathrow hamnade vi i en kö på grund av förseningarna. Så efter 15 minuter extra i luften så landade vi. Jag gick då igenom säkerhetskontrollen och helt plötsligt hör jag mitt namn ropa upp i högtalarna. Mitt nästa flyg ska egentligen inte gå förens en timme senare men de ville ändå att jag skulle checka in. Så springer till gaten och får mitt bordingcard. Resten av resan är rätt okej. Ända tills jag har landat på Newark och det är ingen där! I alla fall ingen som ska hämta upp mig. Så jag står där i ca en timme innan en gubbe kommer fram och frågar om jag ska med aupaircare, vilket jag ska som tur var:) Får skjus till hotellet och får reda på att jag inte får ha med mig båda väskora. Jag tar det jag tror att jag kommer behöva de närmaste dagarna, kommer in på rummet och inser att jag glömt laddare till datorn och viktiga papper som jag MÅSTE ha. Så stressa ner för att se om man kan få tag i dem men de säger att de redan är i förvaring. Dock efter en halvtimma så inser kvinnan jag frågat att förådet är öppet så jag kunde hämta mina grejer.

Haha va deppig jag låter, för det är jag verkligen inte! Så nu ska jag inte klaga mer, livet är kanon och jag längtar efter imorgon då de första lektionerna börjar och till kvällen då vi ska in till New York på en guidad tur! Can't wait<3

 

ja då var det verkligen snart daggs. Om bara ett par timmar så sitter jag på flyget. men ikväll så umgås jag med mina underbara föräldrar. tårarna är på ingång men jag vet att jag gör rätt. detta kommer bli den bästa resan på länge!

 

Ikväll så hade vi ett litet knytkalas med de flesta från min släkt. man kan ju verkligen säga att jag kommer och sakna alla här hemma och det verkar som om de flesta kan komma till och sakna mig med;) jag fick också reda på en väldigt positiv nyhet men den kan jag inte berätta om än men jag kan säga att det är något väldigt bra!

 

 

 

 

 

för dem som känner mig så vet ni att jag ÄLSKAR att stå i köket. jag bakar och lagar mat så fort jag fort tillfälle för det. och idag var det inget undantag:) mamma och pappa måste ju ha något och äta medans jag är i landet over there;)

så självklart fick man ta sig ett glas mjölk och en nygräddad god bulle. igår så bakade jag även kladdkaka då mammas förra jobbakompis var här och hon liksom jag bara älskar kladdkaka!

jag säger bara ett ord: MUMS!

Med bara tre dagar kvar i lilla landet lagom är det verkigen bra om man har börjat packa. som tur var så har jag börjat packa;) men jag kan ju säga en sak, det är inte enkelt. hur ska man lyckas packa för ett helt år?! jag kan ju i alla fall vara glad över att jag inte flyttar till djungeln eller öknen utan jag kommer ju faktiskt och ha butiker runt mig hahah. men man vill ju inte behöva köpa allt när man kommer dit utan jag försöker just nu och packa så mycket som möjligt av det som jag kan tänkas behövas de närmaste veckorna, eller jag hoppas i alla fall att jag gör det.

imon ska de flesta från säkten hit så ska vi ha ett litet knytkalas. ska bli trevligt:)

idag har jag verkligen haft fullt upp! först så träffade jag Caroline som jag inte sett sen vi tog studenten. vi träffades på orion och fikade och pratade om allt möjligt, bland annat om usa (narurligtvis) efter det tänkte jag åka hem men helvägs hem tänkte jag att jag kunnde åka förbi knalleland för att se om jag kunnde få tid för manikyr. som tur var hade de tid just när jag kom så det var bara till och sätta sig i stolen och låta någon annan ta hand om mig. efter det var det till att ta sig ända hem.

Nöjd med resultatet

 

klockan 18 var det tid för att prata med min värdmamma. både mamma och pappa har velat prata med familjen för att lära känna henne lite mer och inte bara genom det som jag berättar. jag har varit rätt nervös nu i några dagar men så fort jag fick se henne och hennes dotter så förstod jag att jag verkligen gör rätt. att jag valde rätt period att åka och att det är rätt familj som jag har bestämt mig för att bo hos. allting känns underbart:)

efter ett par mycket upplyftande skypeminuter var det dags igen för att träffa nästa person. denna gång var det min underbara kunsin som naturligtvis nyss har flyttat hem till borås efter att ha bott i falun i vad som känns som en evighet! vi satte oss på viskan och tog några drinkar ochpratade om allt, även här kom man självkliart inpå au pair ämnet ;) vi kommer verkligen att ha mycket att prata om och göra när jag väl kommer hem igen. eller vad säger du om festtåget? haha

imon är också en fulbokad dag, undra om jag kommer och hinna packa färdigt innan jag åker och om jag hinner bli klar med mitt pre-departure project (det är dock inte så mycket kvar på det längre) men tänk, nu är det 5 dagar kvar, jag kan alltsåräkna dagarna på en hand;) haha

Första "tåren" föll idag. Kan inte fatta att om några dagar så sitter jag på ett plan som ska ta mig härifrån mot vad jag hoppas kommer att bli mitt livs störst äventyr! Men bara för att det föll en tår betyder det inte att jag inte är överlycklig för denna möjlighet som jag snart verkligen kommer att få uppleva!

Idag träffade jag min underbara kompis Lisa. Vi lunchade och pratade som vanligt om allt möjligt. Hon ska också åka iväg (dagen efter mig) men hon ska jobba som volenter i Israel något som också är rätt coolt. Även om hon "bara" ska vara borta i tre månader så känns det som om hon förstår vad jag går igenom med hela processen. Hn är verkligen en sann vän och jag är så glad att vi gick i samma klass under gymnasiet! (även om vi egentligen bara umgicks ordentligt sista året)
Du är guld värd!!!

Over and out<3

Som rubriken säger så är det nu "bara" två veckor kvar!!!
Jag har nog inte riktigt förståt än att om 14 dagar så sitter jag på ett flyg bort ifrån Sverige till USA där jag kommer att spendera mitt kommande år i New York, som sagt det är rätt ofattbart... Men nu är allt i stort sett fixat. I torsdags åkte jag upp med mamma och pappa till Stockholm för att fixa mitt visum. Vi gick upp halv fyra för att bege oss fyra då jag hade tid klockan 9.30 (kan ju säga att detta var första natten då jag faktiskt har varit orolig och nervös, vilket resulterade i att jag bara sov en timme på hela natten!) vi anlände till ambassaden tio över åtta och redan då var det LÅNG kö. Men ska man ha sitt visum så var det bara att ställa sig i kön och se glad ut. Då man inte får ha med sig elektroni in så stod jag där i ca två timmar, trött, ensam och utan nått att göra än att tänka på det som väntar i usa. När jag väl kom in så fick jag gå igenom en säkerhetskontroll innan jag kom in i själva ambassaden. Sedan trodde jag att jag skulle få träffa personen som skulle intervjua mig men då fick jag ställa mig i ytterligare en kö med kölappar. Jag fick nr 82 och de betjänade nr 63, alltså 19 personer före mig. Efter många om och men blev det min tur men då fick jag bara lämna in mina papper, sedan fick jag vänta, lämna fingeravtryck, vänta, och sist fick jag äntligen göra min intervju. Totalt väntade jag nog i runt tre timmar men det var värt det då jag fick mitt visum beviljat :)

Jag har också fått mitt internationella körkort som jag behöver för att kunna köra i usa, dock så måste jag ju ha mitt vanliga körkort med mig tsm med det internationella.

Så med bara 14 dagar kvar så bör jag se till och bli klar med mitt pre-departure project som är ett arbete som jag ska skriva och som ska handla om familjen, mitt nya område och kulturkrockarna som kan uppstå. Man ska lägga ner ungefär 8timmar på det och jag har knappt börjat. Men jag har nu lånat lite böcker som ska hjälpa mig (hoppas jag). Kanske ska ta och jobba lite med det nu.

Ha det bäst