Ja nu har man snart varit hemma i kalla Sverige i två veckor och bloggen står fortfarande orörd. Att vara hemma igen på svensk mark känns bättre än jag trodde att det skulle göra och det känns fortfarande inte riktigt som att man är hemma. Tänk att efter ett år borta, äntligen vara HEMMA och inte behöva tänka på att pack sin väska igen den närmaste tiden känns för bra för och vara sant. Men så är det, nu är väskorna verkligen uppackade och jag har börjat få ordning på mitt rum efter att mina väskor exploderade med kläder och minnen från ett år som inte går och beskriva. Jag har varit så enormt tacksam den senaste tiden över möjligheten som jag fick att åka på detta äventyr. Det började som sagt inte som jag hade hoppats på men efter ett fantastiskt stöd från familj och vänner så vågade jag chansa en gång till med en annan familj och det finns inte ord som räcker över hur tacksam jag är. Jag har sett saker jag knappt vågat drömma om och som jag inte trodde var möjliga. Jag har träffat människor som jag alltid kommer och minnas, ni gjorde året till vad det blev. Det jobbiga när man åker till ett annat land är ju såklart när man ska säga hejdå. Hejdå till alla platser men också till människorna som man skapat minnen med på dessa platser. Men en sak är säker jag kommer åka tillbaka en vacker dag och jag ska träffa människorna igen, det är bara så!

Bilder läggs nu upp på fb, då det blev en hel del bilder orkar jag inte lägga upp dem här också.

Hoppas man fattar vad jag skrivit, då jag just nu är väldigt trött (fortfarande jetlag) men vad gör väl det om hundra år;)
Kram och tack för att ni läst<3