Ja inte får man vila när man är här inte! Jag fick några timmar att sova på söndagen men på eftermiddagen var det dags för jobb. Direkt efter att jag vaknat så såg jag hur tjejen tittade in genom dörren för att se om jag var vaken och när hon såg att jag var det så kom hon fram och gav mig en stor kram och satte sig i mitt knä. Där satt vi ett tag och hon berättade om vad de gjort under veckan och att hon nu har TVÅ lösa tänder (innan jag åkte var det bara en). Sedan kom vm in och ville prata med mig ifred. Då visade det sig att pojken vaknat på fel sida och inte ville ha nått med mig och göra. Han hade saknat mig så mycket och känts sig sviken av att jag åkte iväg en vecka. Det var som att få ett knivhugg i magen när jag hörde det. Aldrig ville jag göra han ledsen men det är väl sådant som kan hända om man verkligen kommer någon nära vilket han gjort med mig. Har vid flera tillfällen hört om hur han aldrig öppnat upp sig för någon annan på samma sätt som han gör med mig! Då var det väl tur att jag hade köpt lite presenter till han och tjejen med för den delen (även min underbara morbror och hans fru hade köpt presenter till de båda). Kalla det mutor men det funkade. Resten av dagen lekte han med sin angry bird leksak vilket gjorde mig lycklig. Lyckliga barn ger lycklig Emelie som jag brukar säga:)

På kvällen ville dock vm och vp gå ut vilket lämnade mig ensam med barnen för kvällsmat, bad och läggning. Det gick bra precis som om jag aldrig varit borta. Sen efter att de somnat började jag och städa. Även om jag var trött så kunde jag inte gå och lägga mig innan huset var iordning. Jag kunde klart och tydligt se att jag faktiskt har en stor inverkan på hur rent huset är. Lämna dem ensama med det i en vecka och det blir rejält stökigt. Disk som låg framme, leksaker i alla rum, kläder som behövdes vikas och läggas undan. Ja det fanns allt och göra plus att jag packade upp och städade iordning mitt rum som av någon anledning blev väldigt stökigt så fort jag tog in mina resväskor;) Nu är huset och mitt rum dock iordning, i alla fall för stunden.

Kanske detta även var en väckarklocka för familjen om att de inte är redo för att vara utan en au pair riktigt än.

 

Idag var det då måndag och eftersom det är påsklov här så var barnen hemma ifrån skolan, vilket de kommer vara de två närmaste veckorna. Jag fick gå upp med barnen. Klockan åtta när jag vänder mig om i sängen och bara öppnar ögonen lite lätt för att jag känner att ngot är annorlunda så ser jag tjejen stå hängandes över mig och killen bakom och viskar försiktigt att klockan är 8, det är dags att gå upp. Ibland önskar man verkligen att de inte kunde klockan riktigt än eller att de åtminstonde sov någon timme extra när de ändå har möjlighten, men det kommer väl inte förens om några år och då kommer de väl aldrig och vilja lämna sängen om de är som jag och alla andra tonåringar är under en period. Frukost och sedan tv. Tv var på ovanligt mycket idag, mest för att ingen riktigt orkade göra så mycket. Vi gick ut och hoppade lite på studsmattan men det klarade jag inte av och göra så länge då jag fick värsta huvudvärken. Tro att det är jet-lag och värmen blandat med luftfuktigheten som påverkade mig. Känns lite konstigt men ge mig några dagar så har jag förhoppningsvis anpassat mig:)

 

Jag vet inte om jag har berättat det men tjejen är expert på att stoppa in saker i munnen som inte hör hemma där. Vi säger åt henne gång på gång men det tycks inte nå fram. Idag fick jag dock vara med om något annat. Pojken har fått en tendens av att stoppa in saker i öronen. Innan jag åkte stoppade han sand i öronen men idag tyckte han att det skulle vara roligt och stoppa in play dough i örat. Jag var inte i samma rum utan var i rummet brevid med tjejen och helt plötsligt kommer han mot mig med båda händerna/fingrar i öronen och jag ser leran i ena handen. Då visar det sig att han tryckt in det och trodde att det skulle komma ut lika lika lätt som det gick in. Men det var det ju inte. Jag försökte få ut det men han hade tryckt in det rejält så det vara bara till och hämta hans mamma. Tillsammans försökte vi hålla fast hans huvud och få ut så mycket lera som möjligt. Det gick dock inte så bra då han rörde sig hela tiden, vilket lede till att han fick ännu mera ont. Till slut fick vi ut en del men långt ifrån allt. Får helt enkelt vänta och hoppas att det ramlar ut av sig själv annars får vi ta han till läkarn imon.

 

På kvällen när det var dags för nattning var han oerhört trött. Efter att jag läst en saga så skulle jag gå för att låta någon annan läsa men han ville inte att jag skulle lämna han. Så jag blev kvar där tills han somnade. Han kramade mig så sött och gömde ansiktet i min famn när vi låg där och jag tror att han har förlåtit mig<3 Det kan vara jobbigt att bli lämnad av dem vi älskar och att lämna dem vi älskar. Man måste bara komma ihåg att bara för att man inte är där betyder det inte att man inte finns till för varandra. Jag kommer alltid och ha ett hem här i Kalifornien, eller vart denna familjen än flyttar och de kommer och ha ett hem där jag bor i framtiden. Jag anser att vid varje ställe som man har någon som älskar en så har man ett hem.  

<3