Idag så hoppade vi över skolan för barnen då deras förra au pair skulle komma. Han skulle anlända i SFO 12.20 och vi åkte hemifrån lite för sent så det blev till och stressa igenom stan med bilar ÖVERALLT!!! Att tjejen sedan behövde gå på toa gjorde inte saken bättre. Vi stressade som tusan och körde lite galet men tillslut kom vi fram. Jag och tjejen blev avsläppta vid terminalen så vi kunde springa till toan. Sen var det bara till och hitta rätt utgång. Då vm glömt lappen hemma och inte kom ihåg vad som stod på den fick vi chansa och gissa oss fram. Eftersom han är från Tyskland så lät Frankfurt-utgången rätt plus att det stämde med tiden. Vi står där och väntar, och väntar och väntar men han kommer inte... Vi blir då oroliga att han kanske är med ett senare flyg än vad vi trodde. När vi ståt vid utgången i två timmar tar jag med mig barnen för och äta lite. Och självklart när vi inte är där kommer han. Som tur var väntade vm fortfarande vid utgången. Han hade blivit fast i "Homeland Security" i två timmar och var något irriterad men lättad när han äntligen kom ut. Oj vad glada de blev över att se han! Och jag var glad för deras skull.

 

När vi väl kom hem igen var barnen som galningar efter att ha suttit i bilen hela dagen så det blev till och ta med dem ut i en timme så de fick springa av sig innan det var dags för sängen. Jag har länge varit lite halt nervös/orolig över hur barnen skulle vara emot mig och emot Felix (förra au pairen). Kommer de och lyssna på mig, vara lika gossiga? Allt möjligt konstigt har gått igenom mina tankar men de var precis som om inget speciellt hänt. Lyssnar, gossar och är allmänt söta som de är när de vill;)

 

Det som dock var jobbigt var att stå på flygplatsen och se alla familjer som återförenades. Då var jag nära till tårar för jag tänkte på min senaste hemresa och på resan jag ska göra om ca 4månader. Jag önskade så att det var någon från min familj eller någon vän som kom igenom dörrarna!!! Men det är inte långt kvar. 4månader går FORT!!!

<3